hannaemilia

Kaka söker Maka

ja så sägs det..
Vad är det vi letar efter i en annan människa,
vad letar vi efter i en vän,
och vad letar vi efter i en pojk,flick-vän
har vi högre och fler krav när ändelsen 'pojk' slängs in framför begreppet 'vän',

Letar vi efter någon som är som vi. Någon som kan känna sympati och som vi kan sympatisera med.
Någon som säger 'jag vet hur det känns älskling'
Någon som agerar på samma sätt som vi under stress, på samma sätt i vardagen.
Någon som tycker om samma mat,samma saker,samma samtalsämnen,samma platser.
Någon som alltid är på samma nivå som vi själva.
visst är det bekvämt att umgås med denna människan,visst kan vi vara oss själva å slappna av..
men finns den människan
och om någon mot förmodan hittar den människan,e det den människan man vill ha.
vad skulle en människa som är precis likadan som du tillföra i ditt liv..
medhåll..
sympati..

skulle du utvecklas som människa i en relation där du ständigt får medhåll. Där du ständigt har 'rätt' och agerar 'rätt'.

nej, vad blir denna människan, den människan blir en vän.
för mellan er finns inga agg, inga 'nej det tycker inte jag', inga frågeställningar vilket leder till begränsade samtalsmöjligheter och därigenom inga möjligheter för bråk.
medhåll,sympati..
men blir detta den vännen vi ringer mitt i natten när vi gråter och behöver höra någons röst.
nej, vännen vi ringer mitt i natten är vännen du kan bråka med och tjata på och ifrågasätta och diskutera med, för det är vännen som hjälper dig,att växa,att lära dig. det är vännen som trots att du är kär upp över öronen eller övertygad om att ditt svar i en fråga är det rätta vågar ifrågasätta dig fast de vet att du kommer bli sur och ta allting personligt.
människan som får dig att växa som person
människan som ständigt sätter dig på prov
som utmanar dig å ifrågasätter dig
det är den människan vars relation till dig du ifrågasätter tusen gånger men ändå aldrig skulle klara dig utan.

Så varför är det inte den vännen vi letar efter och sätter ändelsen 'pojk' på.
Ska vi glida igenom en relation på ett 'bananskal',en 'räkmacka', heja göteborg å våra djupa målande uttryck.
väljer vi den lätta vägen,den lätta människan,den likadana,en till jag.
då tror jag att vi som jag tidigare skrev 'glider igenom' den relationen. och ut på andra sidan.

finns det någon människa som nöjer sig med det simpla
det simpla blir i så många fall tråkigt
och vi söker oss vidare

'vi har vuxit ifrån varann'

växte ni på samma träd från första början.
vad hände..
en av er blev ett äpple å den andre föll antingen till marken eller rycktes loss från sin kvist av vinden och blåste långt bort.

vi kan inte sitta kvar där vi en gång satt..
är det vi som gör det, som ligger på vår dödsbädd å säger 'om jag ändå hade vågat..', 'om jag ändå hade...',
vi som sitter kvar av ren bekvämlighet
eller kanske av feghet
kanske av lathet

men såfort vi möter en människa,
en 'annan'
inte en 'likadan'
så antar vi utmaningen..
vi antar utmaningen att flytta oss,att växa,att utvecklas
att bli ett äpple...

och sen om larven vi mötte käkar upp oss å lämnar ett skal kvar, den dagen den sorgen.
finns det då kanske en kärna kvar som faller till jorden,ligger där ett tag å bölar,möter ett regn,säger hej,tar sig i kragen å växer igen, denna gången till ett träd..

vi växer genom relationer.

min mamma säger att hon vet meningen med livet. hennes svar är 'relationer'.

att ifrågasättas,att ständigt tvingas att tänka.
att förklara något å få medhåll är tillfredställande
men att få förklara något,bli ifrågasatt,behöva argumentera för det tills du får medhåll,eller kanske till å med ännu mer 'mothåll'.
frustrerande ja,men beroendeframkallande.
du kan inte bilda en uppfattning,ta ställning eller hitta din plats utan att ta del av andras uppfattningar,ställningar och platser.

kommunikation - utbildning - styrka.

de 'likadana' är viktiga att ha på sitt sätt,
men välj inte de framför de 'andra' av bekvämlighet.
du kan missa chansen att växa.


'pojk' 'vännen' är han som kan säga, 'jag har ingen aning om vad du går igenom just nu älskling,för jag har inte varit där,men jag går här ett steg bakom dig,stannar du så stannar jag,går du så är jag precis bakom dig,faller du tar jag emot dig,och vill du stanna å sätta dig ner ett tag så lyssnar jag när du pratar'

jag vill inte ha 'stackars dig' eller 'usch va jobbigt' eller 'jag förstår'.
jag vill ha någon som står jämte mig tills jag e igenom skiten, inte någon som vet att det går eller hur det ska gå till. utan någon som tror på mig,att jag kan.

vackert

vi hittar oss själva genom mötet med andra

Harrejävlar vilken underbart bra text! Skriv en bok eller nåt. :)

Detta får en verkligen att tänka till. Just keep it coming!

Btw. Kan nästan tro du saxxat detta, för att framstå som smart, hehe ;)

haha,it's all me baby

och tack :D

underbar text. du kan verkligen skriva!!