hannaemilia

Jag hade en superb idé ang. vad jag skulle skriva om här ikväll, för bara 10 minuter sedan i köket.. nu minns jag inte längre vad det var.
Jag var hungrig, jag öppnade ett skåp, stod en lång stund å tittade in på allt ätbart där i, och stängde sedan igen..
Jag fann en apelsin, apelsiner är goda. Den ligger nu framför mig på databordet, rund & orange och allmänt uttryckslös. Jag äter den efter jag har skrivit detta, för apelsiner är söliga frukter, eller så är jag en sölig människa, men i vilket fall som helst får den vänta på sitt öde en liten stund till.

I början av veckan slogs jag av den välkända The botten is nådd-vågen som ibland sköljer över en..
Man kan då välja att reagera på två sätt.. Det första sättet är:

Lägga sig ner å låta vågen rinna in i alla håligheter i kroppen å känna hur man långsamt fylls som en vattenballong, och blir tyngre & tyngre tills man förr eller senare spricker, då måste vattnet naturligtvis ta vägen nånstans,och väljer  oftast då ögonhålorna som utfart, och ut kommer oändliga mängder saltvatten.
När man är tömd, och vågen så att säga har passerat, kan man andas å fortsätta leva i vanlig fart i väntan på nästa våg. En viss känsla av lättnad infinner sig ofta precis efter tår-tömning, men låt dig icke missledas, för strax efter denna lättnad gör sig tomheten påminnd, Men allt annat vore ju konstigt då du givetvis behöver få upp vattennivån i kroppen på en lagom nivå för att finna den inre ballansen.
Det gör du genom att då & då råka ut för något litet missöde, någon form av besvikelse, misslyckande eller sorg. Detta sätter saker i perspektiv & du lär dig att uppskatta.
(Hela detta "du måste uppleva det dåliga för att uppskatta det bra"konceptet kan diskuteras, jag kan se sanningen i det,men den sanningen gör mig arg, men mer om detta en annan sysslolös natt.)

Det andra sättet att reagera är:

Att med ett hurtigt leende motarbeta vågens hysteriska framfart inom en, analysera orsaken till vågen, rada upp möjligheterna till att pulvrisera orsaken, om dessa inte existerar; finna nya möjligheter som får orsaken att minska i tyngd och värde och sätta dessa möjligheter i verkan.
På detta sätt kan man känna sig tillfälligt stark och låta vågen veta vem som bestämmer.
Men tyvärr fungerar detta bara tillfälligt, för även om ens nya framanalyserade möjligheter motverkat vågens översköljande effekt så ligger vågen där latent och bara väntar på att få kasta sig över dig i ett svagt ögonblick. Men det kan hända att du varit så positiv och handlingskraftig så vågen inte kan störta över dig av samma anledning längre, för den anledningen har du tagit dig i kragen och gjort något åt.

Poängen är, vågor kommer & går. Och jag tror att det måste vara så. Vi måste tömmas för att kunna fyllas på igen.
Och en The botten is nådd-våg kan vara nödvändig för vissa människor för att verkligen få dem att hitta motivation till förändring. För det är så lätt att finna sig i & tillåmed bli bekväm i lägen i livet som faktiskt kunde varit mycket bättre med bara lite ansträngning. Så om ni inte hittar motivation innan vågen sköljer över er, se inte vågen då den kommer som din fiende utan se den som den ultimata anledningen att orka ta tag i saker å ting.