hannaemilia

Jag äter PEZ. Först blev jag varm, det stack i diverse muskler, och jag blev lite småstressad, jag funderade ett tag på om det var dags att dö, sen insåg jag att det var sockerchocken.
När man var liten kunde man äta godis i Mängder, nu mår jag bara illa. Jag vet inte om man ska se fördelarna i det mer sunda godisintaget eller om man ska längta tillbaks.

Äppelträden blommar i trädgården nu, det är SÅ vackert och det luktar så gott, och mamma frågade efter kameran, och ville fotografera härligheten med kommentaren "Man vet ju aldrig om våra gamla träd kommer blomma igen...".

Ikväll tog jag en promenad med pappa. Vi såg en massa exotiskt, en ödla (död), lamm (levande!), hästar, granar och golfbanor.
Jag e glad att jag har vuxit upp här. När jag var ung och dum och klagade på allt som var hemma eller nära hemma så brukade mamma å pappa säga "Vet du vad Hanna, en dag kommer du att vara tacksam över att du växte upp här med allt vad det innebar. Du kommer ta med dina barn hit och visa dem var du lekte och du kommer se tillbaks på skolperioden här med kärlek."
Jag fnös, jag tyckte det var det dummaste jag hört. Hur kunde detta ens mäta sig med att bo i stan där det var nära till allt häftigt.
Idag förstår jag vad de menade, å de hade rätt. Det är vackert här, och jag har haft en underbar uppväxt.
Bland bäckar,sjöar å granar, grodyngel och hästhagar, lågstadiet,mellanstadiet & högstadiet, buss 611 & buss 620.
Skoldiscon,bambamat och idolbilder i kapprummet, king-rutor och fotbollsplaner.
Ibland behöver man få lite distans för att uppskatta.