Att vara alla till lags...
Det är klurigt.
Jag har en strategi..
Jag vill inte påstå att den är i närheten av bra..
Eller att den är någon slags lösning på problemet..
Eller att den ens är medveten..
Den är mer något utav en välutvecklad överlevnadsstrategi, som tagit form efter år av dubbel -ja till&med trippelbokande av mig själv.
Det hela börjar i någon slags välvilja eller låt oss bara säga Vilja, för även om jag vill allas bästa allt som oftast och avskyr att svika någon och säga nej, så är jag inte dum nog att säga "ja gärna" till saker som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och hyperventilera. Jo så dum är jag visst, men ganska sällan tack & lov.
När det sedan dras i mig från tre olika håll, (tre olika håll som jag uppmuntrat och sagt "ja gärna" till bör tilläggas) och jag sitter och ska knyta ihop dessa snörstumpar till en grandios läcker rosett som ska bli min dagsplan, och det slutar i ett enda strassel av misslyckade knutar, det är Då jag vidtar min strategi..
Så här kommer den nu..
Sätt er ner och håll i er..
waiiiit fooor iiiiiiit..
Jag
blir
snigel.
Jag tar fram en sax, klipper av alla jävla trådar i nystanet av knutar framför mig, och inväntar reaktionen med händerna för öronen.
Istället för att bara se det hela för vad det är. Göra en realistisk bedömning av vad jag själv är kapabel till, vad jag tidsmässigt och orkesmässigt klarar av, och sedan utifrån det omsorgsfullt välja trådar. Och de trådar som inte får plats får vänta till en annan dag.
Antingen är jag en fullfjädrad tidsoptimist som vill göra allting nu och helst samtidigt.
Eller så har jag orealistiska krav på mig själv och är livrädd för att öppna munnen och säga "nej".
Eller så tror jag att jag är stålmannen.
Eller så är jag bara rätt å slätt omogen och dum.
Och är det sura miner jag är rädd för ska följa av mina "nej" så är ju bästa sättet att vara ärlig från början, ett nej i sista sekunden är sällan mer uppskattat än ett nej redan från början.
En sak är iaf säker.
Slutar jag paniknysta och börjar fläta så besparar jag både mig själv och mina dubbelbokningar onödigt trubbel.
Nu ska jag låta dessa två herrar roa mig medans jag tvättar. Titta, man kan multitaska utan att någon kommer i kläm.
Jag har en strategi..
Jag vill inte påstå att den är i närheten av bra..
Eller att den är någon slags lösning på problemet..
Eller att den ens är medveten..
Den är mer något utav en välutvecklad överlevnadsstrategi, som tagit form efter år av dubbel -ja till&med trippelbokande av mig själv.
Det hela börjar i någon slags välvilja eller låt oss bara säga Vilja, för även om jag vill allas bästa allt som oftast och avskyr att svika någon och säga nej, så är jag inte dum nog att säga "ja gärna" till saker som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och hyperventilera. Jo så dum är jag visst, men ganska sällan tack & lov.
När det sedan dras i mig från tre olika håll, (tre olika håll som jag uppmuntrat och sagt "ja gärna" till bör tilläggas) och jag sitter och ska knyta ihop dessa snörstumpar till en grandios läcker rosett som ska bli min dagsplan, och det slutar i ett enda strassel av misslyckade knutar, det är Då jag vidtar min strategi..
Så här kommer den nu..
Sätt er ner och håll i er..
waiiiit fooor iiiiiiit..
Jag
blir
snigel.
Jag tar fram en sax, klipper av alla jävla trådar i nystanet av knutar framför mig, och inväntar reaktionen med händerna för öronen.
Istället för att bara se det hela för vad det är. Göra en realistisk bedömning av vad jag själv är kapabel till, vad jag tidsmässigt och orkesmässigt klarar av, och sedan utifrån det omsorgsfullt välja trådar. Och de trådar som inte får plats får vänta till en annan dag.
Antingen är jag en fullfjädrad tidsoptimist som vill göra allting nu och helst samtidigt.
Eller så har jag orealistiska krav på mig själv och är livrädd för att öppna munnen och säga "nej".
Eller så tror jag att jag är stålmannen.
Eller så är jag bara rätt å slätt omogen och dum.
Och är det sura miner jag är rädd för ska följa av mina "nej" så är ju bästa sättet att vara ärlig från början, ett nej i sista sekunden är sällan mer uppskattat än ett nej redan från början.
En sak är iaf säker.
Slutar jag paniknysta och börjar fläta så besparar jag både mig själv och mina dubbelbokningar onödigt trubbel.
Nu ska jag låta dessa två herrar roa mig medans jag tvättar. Titta, man kan multitaska utan att någon kommer i kläm.
Kommentarer
Postat av: patricw
Om du lyckas sprida ut trådarna på en jämn nivå kommer du bli av med problemet att flera drar i dig på samma gång.
Postat av: Anonym
Flight of the Conchords Rules !
Trackback