I en tid av saknad...
så är bra musik och gott kaffe ett bra tidsfördriv, något som händer, öron & mun kan sysselsätta sig med medans skallen bearbetar minnen, tankar och känslor.
Springa eller promenera är också bra, om man vill sysselsätta fler kroppsdelar än de ovannämnda.
Eller så dansar man, det gjorde jag i söndags, för en massa folk, jag & mina små danstjejor. De är så duktiga, jag blir som en blödig morsa efter en föreställning med dem. Tänk att jag får koreografera, att jag får dansa med dem, att de lär sig så fort, de är som små svampar, att de gör det till sitt eget, och sedan framför det, fastän de är skitnervösa. Att jag får dela med mig av något som jag tycker är så roligt, något som jag lever för, att jag får plantera ett frö hos dem. Ett nytt sätt att uttrycka sig, en ventil, en källa till glädje. Det är häftigt!
Jag fasar för dagen då jag får egna barn, jag kommer säkert vara en av de där mammorna som ställer sig upp och applåderar hysteriskt på skolavslutningen, med tårarna rinnande ner i skorna och pekar å säger "det e min dotter! ser du! min! hon där! det e Min dotter!".
I skrivande stund så ser jag hur det tjocka molntäcket äntligen börjar spricka upp, efter en lång och regnig eftermiddag.
Det tackar vi för! Nu kan vi gå ut och leka!
