När det inte blir som man tänkt sig...

Jag kommer sakna dig...
Jag kommer sakna ditt skratt...
Jag kommer sakna hur du himlade med ögonen, suckade och sen skrattade när mormor för tionde gången frågade om du "verkligen inte skulle ha en liiten smörgås till..."
Jag kommer sakna din underbart goda mat...
Jag kommer sakna att sitta och lyssna på dina berättelser från Italien, från när du var barn, från när du kom till Sverige...
Jag kommer sakna din brutala och knäppa humor...
Jag kommer sakna din fruktansvärda envishet...
Jag kommer sakna dina miner, hur du rörde dig och gestikulerade när du pratade på samma sätt som jag gör...
Jag kommer sakna att komma hem till dig, krama dig hårt och pussa dig på kinden, fastän man de senaste åren var rädd att du skulle gå av om man kramade för hårt...
Jag kommer sakna dig, morfar, varje dag, hela tiden, när jag väl förstår att du är borta.



Men jag ska skratta, jag ska vara knäpp och envis, jag ska le när jag tänker på dig, inte gråta.

Ti amo, nonno. Ti amo, Remigio.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback